Föreställ dig att du är ensam i en skog, var du än springer i den mörka skogen så vet du att du inte kommer undan vargarna som lurar i mörkret, adrenalinet pumpar och du skulle utan svårighet höra en nål falla på 100 meters håll, alla dina sinnen är knivskarpa och du uppfattar endast det instinktiva i att fly eller fäkta.

Exakt så känner många som lider av posttraumatisk stress. Att vara med om en traumatisk händelse vars känslomässiga faktorer spelas upp om och om igen även om själva minnet från händelsen är något som är avdramatiserat för länge sen.

Att inte kunna styra en sådan djupt instinktiv rädsla och att inte kunna veta när den kommer utan det enda man i det närmaste förnimmer är i så fall olika sk triggers, är väldigt energikrävande, förvirrande och mentalt frustrerande.

Triggers är något som startar det känslomässiga "tåget" i en posttraumatisk stress, tex om någon varit om om en traumatisk händelse ett visst datum eller klockslag så kan en sk trigger vara att känslorna återuppspelas för den drabbade just det datumet, vecko dagen eller klockslaget då den verkliga traumatiska händelsen ägde rum.

Det går inte att styra själv, känns det som i alla fall för den som upplever det.

Att leva med posttraumatisk stress är ett mentalt helvete och att gå för länge med tillståndet obehandlat är att få vardagliga normala händelser att bli direkt känslomässigt livsfarliga eller extremt stressande för den som upplever vardagen med detta, såklart är det ju beroende på vad man varit med om men ändå påverkas ju vardagen av det.

Själv har jag haft posttraumatisk stress i över tio år som varit obehandlad, jag trodde jag själv kunde lösa eller läka det med tiden men har kommit fram till att det är bättre att söka hjälp.

Så till alla er därute som lider av posttraumatisk stress, kontakta sjukvården, ibland kan man läka den själv men om du verkligen lider av den så tveka inte att be vården om hjälp, det finns många olika behandlingar idag som Kognetiv beteendeterapi eller andra beprövade metoder. Det viktigaste av allt, var ärlig och tydlig med vad du varit med om för din psykolog. De har tystnadsplikt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Håller på och skriver en bok om en tjej som heter Lilly. Man kommer få följa henne i olika åldrar, från 13 år till 15 år i första boken, från 15-18 i andra boken osv. Lillys liv består av väldigt mycket tragedi och misär, här är ett utdrag ut boke...

Funderar på om vi ska och spela in lite egen musik ikväll. Köpte en låda med munspel i de olika tonarterna endast för att kunna anpassa munspelsmusiken till vart Capo är på gitarren. Nyligen köpte vi in gitarr fästen till väggen och hängde alla gi...

Den stora kärleken finns, jag säger inte så för att jag tror det utan jag vet det. Det finns en enda film i filmhistorien som visar hur äkta kärlek är och många som sett den filmen tror efter att ha sett den att äkta kärlek endast är en myt, anle...

Att vara "normal" låter ju så jäkla stort, vad innebär det att vara "normal"? Tycker du att du är "normal"? Ärligt talat så hatar jag det ordet. Idag menar människor att du är "normal" om du passar in, alltså att vara så som andra förväntar d...

Skickade in manuset för barnboken som jag och tjejen gjort för ca två veckor sedan. Sju olika svenska förlag har fått manuset och en del illustrationer som vi hoppas de ska nappa på. "Med tanke på antalet manus vi får in till vårt förlag så är är ...