Att vara "normal" låter ju så jäkla stort, vad innebär det att vara "normal"?

Tycker du att du är "normal"?

Ärligt talat så hatar jag det ordet. Idag menar människor att du är "normal" om du passar in, alltså att vara så som andra förväntar dig att du skall vara, tycka som alla de andra eller uppträda så som andra anser är "normalt", dvs inte sticka ut ur mängden.

Att vara annorlunda eller att sticka ut ur mängden pga att du är på ditt eget sätt är alltså inte att vara "normal" idag. Jag skulle vilja påstå att ordet "onormal" skulle kunna bytas ut mot ordet "unik". För det är nämligen det de flesta människor idag som anses onormala just är, unika och de lever ut sitt eget sätt att vara eller så utrycker de sig själva så olikt de som går i "strömmen" så de flesta människorna som betraktar dom inte alls förstår deras sätt att vara eller kanske till och med tycker det är skrämmande.

En människa som är kreativ och konstnärlig, oavsett om det är inom musik, film, teater eller bild brukar sällan betraktas som "normal".

Men varför? Kan det förhålla sig så att konstnären har mer kontakt till sina känslor (vilket borde vara en förutsättning för kreativitet och skapande) så han eller hon blir för olik de sk "normala" eftersom denne inte blir förstådd pga att dennes känslor är så förstärkta jämfört med de "normalas" känslor så de "normala" inte kan förstå konstnären?

Kanske är det så att de sk "normala" och konstnären talar helt olika språk och konstnärens enda möjlighet att förklara världen ur hans/hennes perspektiv är att använda ett internationellt språk som ALLA mer eller mindre förstår eller i alla fall förnimmer... Nämligen konsten.

Musiken, sången, målningen, filmen, dansen eller vad det nu må vara är ju språk som alla kan förstå och det är... Lyssna noga nu, de sk "normalas" ENDA sätt att förstå konstnärens värld, eller hur konstnären ser på världen.

Så rysningen ni känner när ni ser en konstnär uppträda för första gången i talang på tv eller kanske i form av en skådespelares utryck i film är bara en förnimmelse av vad konstnären alltid känner inom sig , det är amplifierade känslor, och hur fan kan jag veta det?

För att jag själv är konstnär ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Föreställ dig att du är ensam i en skog, var du än springer i den mörka skogen så vet du att du inte kommer undan vargarna som lurar i mörkret, adrenalinet pumpar och du skulle utan svårighet höra en nål falla på 100 meters håll, alla dina sinnen är ...

Håller på och skriver en bok om en tjej som heter Lilly. Man kommer få följa henne i olika åldrar, från 13 år till 15 år i första boken, från 15-18 i andra boken osv. Lillys liv består av väldigt mycket tragedi och misär, här är ett utdrag ut boke...

Funderar på om vi ska och spela in lite egen musik ikväll. Köpte en låda med munspel i de olika tonarterna endast för att kunna anpassa munspelsmusiken till vart Capo är på gitarren. Nyligen köpte vi in gitarr fästen till väggen och hängde alla gi...

Den stora kärleken finns, jag säger inte så för att jag tror det utan jag vet det. Det finns en enda film i filmhistorien som visar hur äkta kärlek är och många som sett den filmen tror efter att ha sett den att äkta kärlek endast är en myt, anle...

Skickade in manuset för barnboken som jag och tjejen gjort för ca två veckor sedan. Sju olika svenska förlag har fått manuset och en del illustrationer som vi hoppas de ska nappa på. "Med tanke på antalet manus vi får in till vårt förlag så är är ...