Håller på och skriver en bok om en tjej som heter Lilly. Man kommer få följa henne i olika åldrar, från 13 år till 15 år i första boken, från 15-18 i andra boken osv.

Lillys liv består av väldigt mycket tragedi och misär, här är ett utdrag ut boken "Lilly 13-15":

"finns det någon Lilly Scavenger närvarande?

Lilly reagerar av att James knackar henne på axeln.

-Lilly, fröken ropade precis upp dig

Lilly ser att fröken tittar frågande på henne.

-Ja jag är här, säger Lilly.
-Är du inte med oss idag Lilly, säger fröken.
-Jo, ursäkta fröken Miller, jag fastnade bara i mina egna tankar. Jag lovar att vara mer uppmärksam, säger Lilly.

Hela skoldagen går som i slowmotion, Lilly tänker hela tiden på vad som händer hemma medan hon är i skolan.

Vad gör mamma nu?, kommer jag få någon middag?, har mamma några av hennes äckliga illa luktande kompisar hemma hos sig när jag kommer hem?
Lilly vet hur det brukar vara hemma så vid skol lunchen så smyger hon ner några knäckebröd bitar i jackfickan ifall att mamma inte lagar någon mat alls idag.

I Lillys huvud så vill hon bara skrika ut hur hon har det, hon skulle vilja berätta allt för fröken Miller om hur jobbigt allting är hemma, men hon kan inte.
Någonstans så är Lilly rädd att skulle hon berätta hur hon har det så kommer de sociala myndigheterna att placera Lilly i en annan familj och hon vet ju nu hur hennes mamma är, hur det brukar vara och har lärt sig att överleva efter dom förutsättningarna.

Lilly vet att skulle hon bli fosterhems placerad så är det nya regler, ny skola och helt nya sätt hon måste lära sig att leva efter, det orkar hon inte ta just nu.
Därför är det lättare att vara tyst.

Lilly sitter ensam i matsalen, det brukar hon ofta göra då det är lättare att sitta ensam och studera andra än att behöva vara social och hela tiden ursäkta sig inför klasskompisarna varför hon alltid är så trött eller varför hon inte vill att någon av hennes klasskompisar som alltid är så nyfikna inte kan följa med henne hem någon gång.

Det är ensamt men hon föredrar ensamheten före uppmärksamheten.

Skoldagen rusar snabbt förbi, Lilly har ca 3 km hem från skolan. På vägen hem brukar hon alltid gena via ett skogsparti som gör vägen hem minst en kilometer kortare, men det är inte därför Lilly väljer att gå den vägen.

Mitt i skogen så finns en liten bäck, intill den så växer en stor ek.
Där brukar Lilly sitta när hon vill vara ifred och försöka skingra tankarna, i naturen finns inga frågvisa skolkamrater, vuxna eller andra som hela tiden är nyfiken på hur Lilly har det hemma.

Här kan hon bara njuta av att vara ensam och se på när fåglarna bygger sina bon, när ekorren springer mellan granarna eller bara luta sig tillbaka mot den stora eken, blunda och lyssna till bäckens vatten som rinner intill henne.
Detta är Lillys egna ställe.

Efter en liten stund i skogen så måste hon gå hemåt. Hon vet att det inte spelar någon roll när hon kommer hem för hon är ändå inte saknad men hon känner ändå att hon vill hem och se hur mamma har det.
Hon tar in posten som ligger ute i brevlådan och hoppas att hon inte skall mötas av en allt för stor överraskning så fort hon öppnar dörren till huset.

Lilly sätter in nyckeln i låset försiktigt, öppnar sakta dörren så tyst hon bara kan, hon stannar upp för att lyssna, snarkningar hörs från vardagsrummet.
Skönt att hon sover, tänker Lilly.
Försiktigt smyger hon förbi öppningen till vardagsrummet för att ta sig till trappen som leder till Lillys rum på övervåningen, i förbifarten så sneglar hon in i vardagsrummet där mamma ligger och sover på soffan.
På vardagsrumsbordet är det rörigt, öl flaskor, vin tetror och sprit flaskor står uppradade som en armé av soldater, redo att attackera varenda förnuftig och nykter del av mammas redan skadade hjärna.
Lilly suckar tungt och går med tunga steg uppför trappen.

När hon kommer in i sitt rum så stänger Lilly dörren om sig och går bort mot garderoben.
Där har Lilly en liten sko kartong och inuti den har hon gömt en docka, dockan ser ut som en välklädd betjänt, Terrence heter dockan.

Några veckor tidigare hade Lilly hittat Terrence övergiven i en lekpark. Hon gömmer honom i garderoben bara för att mamma inte ska upptäcka honom.
Gör hon det så är Lilly orolig över att mamma ska bli arg och kasta Terrence, eller ge Lilly en lektion i vad en tjuv är och vad man gör med sådana.

En gång så hittade Lilly en chokladbit på trottoaren utanför hennes hus, oöppnad och orörd. Hon åt upp den och råkade glömma papperet från chokladen i jackfickan.
Lillys mamma upptäckte papperet i jackan och låste in Lilly i över 12 timmar i garderoben. Med just den motiveringen att ?tjuvar låser man in?.
Lilly blir full av hat när hon tänker på vad mamma har gjort mot henne under alla år sedan Lillys pappa dog.

Lillys pappa var en hårt arbetande man, han hade jobbat på stadens Järnverk ända sedan han var liten och han älskade verkligen sitt jobb, tyvärr så dog han tragiskt i en olycka på arbetet när Lilly bara var 4 år, efter pappans död började Lillys mamma förändras.

Från att vara en ordningsam och kärleksfull hemma fru och mamma till att bli en alkhololist som på alla tänkbara sätt enbart hatade Lilly.

Lilly hör hur flaskorna välter på bordet på nedervåningen!
Mamma är vaken! - tänker Lilly.
Snabbt lägger hon tillbaka Terrence i sko kartongen och slänger tillbaka kartongen in i garderoben. Lilly sitter tyst för att försöka lokalisera mamma beroende på var hennes steg hörs i huset.

Klamp! Klamp! Klamp!

Mamma är påväg upp för trappan."

Gillar ni den? Kommentera gärna nedan så kanske jag publicerar mer med tiden den skrivs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Föreställ dig att du är ensam i en skog, var du än springer i den mörka skogen så vet du att du inte kommer undan vargarna som lurar i mörkret, adrenalinet pumpar och du skulle utan svårighet höra en nål falla på 100 meters håll, alla dina sinnen är ...

Funderar på om vi ska och spela in lite egen musik ikväll. Köpte en låda med munspel i de olika tonarterna endast för att kunna anpassa munspelsmusiken till vart Capo är på gitarren. Nyligen köpte vi in gitarr fästen till väggen och hängde alla gi...

Den stora kärleken finns, jag säger inte så för att jag tror det utan jag vet det. Det finns en enda film i filmhistorien som visar hur äkta kärlek är och många som sett den filmen tror efter att ha sett den att äkta kärlek endast är en myt, anle...

Att vara "normal" låter ju så jäkla stort, vad innebär det att vara "normal"? Tycker du att du är "normal"? Ärligt talat så hatar jag det ordet. Idag menar människor att du är "normal" om du passar in, alltså att vara så som andra förväntar d...

Skickade in manuset för barnboken som jag och tjejen gjort för ca två veckor sedan. Sju olika svenska förlag har fått manuset och en del illustrationer som vi hoppas de ska nappa på. "Med tanke på antalet manus vi får in till vårt förlag så är är ...